Att rökning är något som både kan döda och bidra till en rad massa sjukdomar hoppas vi att alla är medvetna om vid det här laget. Men hur ska man egentligen gå till väga för att få ungdomar att inte börja röka. Det verkar ju inte so om att en typ av skrämselpropaganda hjälper särskilt mycket. Det verkar helt enkelt inte vara effektivt nog.
Alla ungdomar verkar redan vara väldigt medvetna om nackdelarna med rökning, men verkar ändå inte att sig till detta till hundra procent. Trots detta så sjunker rökningen ner i åldrarna, och nästan de flesta ungdomar provar att röka någon gång. Att prova är väl givetvis en sak, men att prova är ändå att tänja på gränserna. Och alla vi som i dag är vuxna, vet vad tänja på gränserna innebär. Det innebär ofta att man tänjer lite till och lite till. Helt plötsligt, innan man vet ordet av, har man börjat röka allt mer. Det var givetvis ingenting man planerade eller funderade på särskilt mycket, det bara blev så helst enkelt. Och ”att det bara blev så” skulle nog de flesta vuxna i dag hålla med om. Ingen kan förklara varför de började röka, men helt plötsligt så gjorde man det.
Det verkar alltså som om att man måste få ungdomarna till att förstå vad det innebär att tänja på en gräns. Få dem att förstå att när man passerat en gräns, sätter man indirekt nya gränser. Dessa nya gränser innebär också mer nyfikenhet och en till chans att tänja på nyfikenheten. Problemet är nu satt i rullning och att återvända blir en omöjlighet.